Semester
Fick en lyx kryssning i 30 års present av min sambo där hela familjen skulle åka tillsammans. Blev riktigt rörd hur han tänkt till:) Han vet ja hatar att flyga, så vi skulle åka tåg till Köpenhamn för att därifrån hoppa på båten som skulle ta oss till de Norska fjordarna:) Båt och båt som flickan i filmen i Titanic som säger till sin pappa de är ingen båt utan ett skepp.. Ojojoj vilken stor båt kände mig verkligen som i filmen Titanic. De va flera olika däck och man fick verkligen vad man betalade för. Det kändes helt overkligt. Vi bodde högt upp på båten och hade sviten med en stor balkong., Att få vara iväg 6 nätter med sin familj som betyder så mycket är en otroligt härlig känsla., Att bara vara, njuta och äta otroligt fantastisk god mat. Att få vara så nära varandra utan alla måsten. Min sambo tog med oss på massa äventyr som ja nog aldrig skulle gjort annars, det var lite skrämmande och nervöst och ja fick lite panik emellan åt men wow:) Men allt gick så snabbt, man han inte njuta av allt vi såg, nackdelen med reseledare allt ska gå så snabbt, nu när man tänker tillbaka och ser bilderna kommer man knappt ihåg känslan att vara så högt uppe på ett berg, helt overkligt., Att vara så högt över havet, att känna sig helt tyngdlös nästan så ren luft har ja aldrig känt innan det märks att man är liten på jorden. Det finns så mycket att utforska och göra i denna stora värld,. Jag hoppas på ännu fler äventyr tillsammans med mina underbara grabbar.
En typisk dag för en två barns mor!
Att vara två barns mor är inte en dans på rosor. Finns så mycket ja skulle vilja hinna med, men vart är tiden? Tiden räcker inte till kan man skapa 10 timmar till på ett dygn.
Är fortfarande uppe i gång per natt., 4 på morgonen upp och göra ersättning.
8 försöka få upp ögonen och ta sig i kragen och gå ur sängen för att ställa fram frukost till Ludvig som är 3 år samtidigt som ja ska fixa i ordning gröten till sonen nummer två Willhelm som är 6 mån. Ludvig äter sin smörgås medan ja matar Willhelm med gröt, sen är det borsting av tänder och gå på toallet för Ludvig, se till så att Ludvig tar på sig kläder och ha packat allt som han behöver till dagis, klä Willhelm så vi kan gå bort å lämna Ludvig på dagis, Sen när man väl kommer fram till dagis så har de ju givetvis gymnastik den dagen och oj då glömt de så de är bara lämna Ludvig gå hem och hämta gympa kläderna + handduken och gå tillbaka till dagis och lämna de. väl hemma 40 min senare är man helt slut, nu ska man sätta sig ner för att själv få i sig frukost. Efter frukost är Willhelm klar vaken då han sov hela tiden i vagnen de rundor ja gick. Då är de bara lägga han på golvet så han får leka lite så kan man sätta igång med städningen, alla sängar skall det bytas sängkläder på, det skall dammas och damsugar och ja en vanlig vecko städ, sen tänkte ja tvätta lite de sluta me att lite blev 5 maskiner + torktumla kläderna så man kan vika in allt, Paus i städet fixa lunch till Willhelm sen fortsätta städa tills ja kan äta lunch willhelm somna jippi då hinner vi ta en snabb dusch innan vi ska hämta Ludvig på dagis, Hämta Ludvig på dagis hem och fixa mellanmål och middag till willhelm sen ta en kopp kaffe, efter de gos i soffan med barnen för att gå igenom dagen. efter de är de middag, sen byta blöjor emellan, fixa mat inför imon packa väskor och förbereda morgondagen, upp och duscha barnen och borsta tänder och ta på pjamas söva båda barnen åå tillslut somna de då kan ja äntligen gå ner å fixa de sista med tvätten, ställa in disken, maten i kylen och se till så ja har kolla på allt för morgondagen, en kall dusch och sen sätta sig och se lite tv innan läggdags. 21 blev klockan då ja satte mig och kände lugnet i huset och ja kan andas en liten stund innan ja ska sova för att de sen kan bli en ny dag och allt börjar om igen,.
Jag älskar mina barn och mitt liv de gör jag verkligen men de är inte lätt att vara två barnsmor när man är själv om det så långa perioder. Jag längtar efter att ta på mig träningskläderna och känna skorna studdsa mot asfalten jag springer och springer och mina ben slutar aldrig springa. Innan jag fick barn träna ja 4 gånger i veckan och jag älskar verkligen att träna och ha lite egen tid för bara mig själv men hur gör man? Jag vet verkligen inte hur man tar sig tid för träning eller egen tid i min sits, Hur kan ja få i hop de?? Ja jag hoppas snart ja kan de,. Jag kom ihåg Ludvigs första två år de va grymt slitsamt men jag tog mig igenom dem och nu är allt så mycket lättare, Nu har man plötsligt två små, de va inte riktigt planerat för ja hade tänkt att vi va två om de denna gång båda ville ju att vi skulle ha vanliga jobb innan vi skaffa en till, men ja ångrar inget. Jag skulle aldrig vilja byta ut något i mitt liv eller nja förutom att va ensam då men mina barn är allt för mig utan dem skulle ja inte vara så lycklig som ja är:) Men man kan ju få längta lite ibland hehe drömma är ju viktigt sägs de man måste ha mål här i livet och de är nog viktigt:) Vi mammor är allt starka som vi kämpar för våra barn, vi skulle göra allt för dem, man kämpar och gör allt, så man glömmer sig själv och man lever för dem. Tycker ja är oerhört stark som fixar detta och ja är glad att jag gör de:)
Man klarar de mesta bara man vill och tror på sig själv:))
Ett tag sen!
Oj va tiden har sprungit förbi, hänt otroligt mycket sen sist.,
För 6 månader sen blev ja mamma igen, igen känns otroligt stort att säga så. En förlossning är så otroligt att gå igenom, Man har väntat i 9 månader på att dagen skall komma och när den väl gör de vill man inte vara med,. Gjorde de så ont hehe att man kan glömma en sådan smärta som går genom hela kroppen. Men visst är livet som börjar där och då otroligt att få vara med om, resan man börjar där och då går inte att beskriva med ord. Att något sådant fint kan komma ur en själv? Helt otroligt, Livet som mamma är fantastiskt men inte lätt, den som säger att de inte är ett heltidsjobb ja då vet den inte mycket om livet med barn. Att vara två barns mor till två underbara söner är de svåraste, roligaste, underbaraste, skrämande saker ja gjort i hela mitt liv. Att städigt ligga steget före, vara beredd att vara där till 100% när som, de är en utmaning varje dag., Det är verkligen inte som att gå till jobbet 8 timmar om dagen och sen lämna det bakom sig till nästa dag, varje sekund, minut, timme, vecka, månad och år är man där, med famnen öppen och försöker vara förstående och kärleksfull.
När man är som tröttast är de inte lätt att vara mamma, ibland önskar ja man hade ännu mer att ge av sig själv, att man inte behövde stressa sig igenom livet, Att vara ensam den mesta tiden är inte lätt. Lite mer än 4 år har gått och livet har fortfarande inte ändrat riktning angående mig själv. Käns som jag står och stampar ibland, vem är jag?
Dagarana går åt till att gå upp ur sängen, ge mat, byta blöja vara där leka finnas till men jag har bara två armar dygnet runt är ja själv, utan mannen i mitt liv., Käns som ja gömt mig bakom mina barn för de är allt för mig och bakom dem är jag trygg,. för vem är jag? När var jag själv senast och bara va och satt och andades och hörde till min inre röst vem är jag vad vill jag? Jag är så mycket, Men just nu är mitt liv mina barn och jag skulle aldrig byta bort mina barn mot något., Mina barn är det bästa som hänt mig, men min högsta önskan är att ha någon vid min sida hand i hand som stöttar, hjälper finns där för oss, mig:) Alla behöver vi någon pelare att luta sig mot, någon som kan ta emot en ibland när allt är som tyngst.
Men att få barn är nog de mest fantastiska du kan gå igenom, den resan du genomlider när du är på förlossningen kan inte fatta en idag att man verkligen varit där och gjort de, man klarade de ännu en gång., Innan jag fick barn så hade jag föreställt mig hur äkta kärlek skulle eller borde vara, jag hade helt fel. När man ser sitt barn för första gången då vet man vad äkta kärlek är, det finns inte nått ja inte skulle göra för mina barn. Livet vore inget utan mina två barn, jag längtar och hoppas bara ja kommer få ha en man vid min sida nära mig hela tiden snart och inte i perioder:( Orkar inte de mer snart... Vill känna mig älskad, behövd och ha närhet,. Å inte bara från mina barn nu.. För dem ger mig otroligt mycket:)
Ta hand om varandra och försök ta vara på tiden ni har för varandra och uppskatta varan., Glöm inte att man aldrig kan säga jag älskar dig eller förlåt för många gånger:)
En underbar helg!
Haft världens mysigaste midsommar helg. Först så firade jag själva midsommar med min kära mor och far och lille son:) Vi va tillsammans med några goda vänner på dansen och satt där och fikade och dansade och skrattade och hade hur kul som helst, sen bar de hemåt till grillen och åt god lax med nypotatis och gräslök sås som vi har i trädgården:) Sen blev det pappas hemma gjorda jordgubbstårta mums:) Sen blev de massa godis och mys i soffan med levande ljus och massa spel:) Midsommardagen spenderades med min kära mamma och pappa och min bror och hans familj:) Det blev ännu mer god grill mat och tårta igen och en god rabarberpaj som jag slängde ihop med mina egna rabarber från trädgården., Sen blev de åter mys i soffan med massa godis och spel. Idag så tog vi de bara allmänt lugnt med sol, bad i polen och lugn lek med grillning till lunch, och alla goda efterrätter som blivit över åter igen hehe:)) Sen åkte mina föräldrar hem efter en så himla lång och mysig helg:( Ännu en gång står man helt tom förstår inte varför jag känner mig så övergiven och tom fort någon lämnar mig., Är det för att min sambo aldrig är hemma., Tror ingen kan förstå hur jobbigt jag tycker det är att vara ensam i 4 veckor i stöten,, Helt sjukt ändå har jag min son men ändå känner jag mig grymt ensam. Visst dagarna går ju ganska fort man gör ju saker i ett men sen lägger han sig och sover vid 19 på kvällen då vet ja aldrig vad jag skall göra,. De flesta jag känner är ju med varandra och har parmiddagar varje helg,. De behöver aldrig känna den tomheten som finns och ensamheten,. Men jag vägrar sitta här och tycka synd om mig själv jag vill gärna leva och njuta och ha skoj i mitt liv. Att ha någon vid min sida och dela alla stunder med, vem vill inte det det vill vi väll alla,. Jag har aldrig klarat av ett disans förhållande i hela mitt liv, och har aldrig velat ha ett förhållande där man är ifrån varan, men nu sitter ja här och har snart varit me min sambo i 4 lååånga år,. Känns som man kommer ifrån varje gång han åker,. Mitt hjärta slits hit och dit och ja står inte ut mer egentligen,.. Vill bara känna mig behövd att någon faktiskt behöver mig och vill ha mig vid sin sida och dela sitt liv med mig,. Men just nu känner jag bara tomhet och olycka, känner mig inte alls glad och lycklig mer olycklig och ensam om allt, har nog aldrig känt mig mer ensam i mitt liv sen jag fick familj och de trodde jag aldrig,. Jag har alltid inbillat mig att den dagen man hittar den rätta så slipper man känna sig så tom och ensam, att man då kan känna sig hel på nått sätt,. Önskar bara jag hade en familj där man var tillsammans och delade allt och stöttade varan och gick igenom allt hand i hand,..
Usch hatar att känna denna tomma känsla och ängslan:(( vill bara vara lycklig och glad och kunna njuta av mitt liv,. Visst har ja en underbara familj och härliga vänner men de är nått som fattas mig djupt och det är att få ha min älskling hemma hos mig mer en 4 veckor i stöten känns som han är mer ifrån mig en vad han är hemma:(( behöver honom mer en någonsin men känns som han är så långt ifrån mig som det bara går,. Hoppas allt ändrar sig snart för jag vet inte hur länge jag står ut till..... Älskar min familj och hoppas så vi får de bra..
Man hör om alla lyckliga par som hittar varan direkt och förlovar sig och gifter sig... Men ännu har man inte fått den bekräftelsen att någon behöver mig på de sättet den starka kärleksförklaringen finns inte så jag känner mig bara mer förvirrad och sårbar en någonsin:(( En splittrad själ.,.
Livet
Har så mycket inom mig, hur får man ut allt?
Har en trotsig två åring hemma att tass med. Jag är ensam och gravid hmm livet är inte lätt just nu.
Min sambo säger att ja alltid har hans stöd och alltid kan lita på de men lätt när han sitter i en telefon på andra sidan jorden. När man är ute och leker med sina barn och de får sina små ryck som en två årig har så tycker man de är hemskt, man vill gå under jorden och bara komma därifrån, men varför? Vi är ju mänskliga och alla barn kommer ju in i en trotts ålder för eller senare. Verkar som detta samhälle inte tillåter en att vara, man ska va tyst när man blir gravid för de kan ju hända nått de tre första månaderna ja men va gör de, vem ska man dela sorgen med att man förlorat någon om man inte berättar den glada nyheten? Som tjej när man tar de där testet och de visar att man är gravid så vlll man ju spricka och ba tjuta och berätta för alla man känner om den glada nyheten men nä de är ju fel de kan ju hända nått. När man har ett jobbigt liv ska man inte säga nått för allt ska vara bra hela tiden. Som när man går förbi en vän och säger hej hur mår du så ska den svara jo tack bara bra själv då? Man väntar ju sig inte att den ska säga nä de är inte så bra, jag har mycket just nu me allt och känner mig inte tillräcklig va oj då va är du för en. Varför kan man inte bara vara den man är och mår man dålig varför kan man inte bara få de stöd man behöver av vänner och bekanta livet är inte perfekt men detta samhälle verkar tro de.
Skulle göra en rolig dag igår med min son hade jag tänkt, men det blev inte riktigt så.
Skulle åka ut me några vänner till nått som heter stadsbondgården allt va lugnt när vi vaknade den morgonen. Men när Erik hans kompis kom till oss på morgonen började han riva ner hela sitt rum kasta saker omkring sig och va alldeles till sig. När vi kommer ut till stadsbondgården och ska kolla på djuren så går vi först en runda och allt är lugnt, men sen låter vi dem springa lite för att kolla runt på djuren och då går han igång igen Han börjar jaga djuren visst de gör de säkert för att se, men sen börjar han sparka på burarna och kasta sten och han lyssnar som vanligt inte när ja säger till honom så jag sätter han i vagnen och låter han sitta där och gnälla tills han lyssnar på mig, jag ger han en ny chans men då springer han fram till katten och ska ta den och bära upp den och de gillar den inte han tar ett stadigt grepp och släpper ej katten börjar fräsa och vill bita sig loss, jag får loss hans händer tillslut så inget händer honom. Att han inte lyssnar åå ja blir så arg, och så håller de på tills ja sätter han i bilen och åker därifrån. När vi kommer in till stan är han någorlunda lugn men när vi ätit ska han springa iväg och trotsa igen och skrika och gapa i stan. Jag kan inte ens gå in och handla med mig fika hem alltså ååå vilken dag. Jag åker hem och lägger mig en stund helt slut. Sen kommer Erik och hans mamma in till oss igen för att de vill fika då går han igång igen. Han kastar saker omkring sig ska slå Erik hela tiden och kasta hårda saker på huvudet så han blir ledsen, tillslut inser vi att de blir ingen fika av de så de går hem. Kul snart har ja inga vänner heller. Känner mig så ensam, som världens sämsta mamma som inte förstår sig på sin son och vet hur jag ska göra med honom? Usch vill inte känna så här vill ju vara en glad mamma och njuta av att vara en mamma men hur ska de gå till. Å så är jag gravid igen oxå och ska ha en till ååå hur ska detta gå. Hinner inte tänka på bebisen så mycket och vara glad och känna efter är det så här man kan känna som mamma eller är det bara jag?
Ja det var ingen rolig dag ialla fall.. Hoppas denna dag blir bättre..
Avsked!
Varför ska det vara så svårt att säga hejdå till någon man älskar. I tre års tid nu har jag och min sambo varannan månad sagt hejdå till varan för han ska ut på jobb då han jobbar 4 veckor och hemma 4 veckor. Men man lär sig aldrig det gör aldrig mindre ont eller känns lättare med åren snarare tvärtom. Det känns som mitt hjärta slits ut varje gång.
I morse vakna jag med min älskling vid min sida och sonen över oss med ett leénde jag ser mot min sambo och jag ser tårar som rinner han vill inte åka. Sonen säger pappa Ledsen, då försöker man bita ihop och säga att allt kommer bli bra. Jag håller in tårarna hela dagen och försöker övertala mig själv att det inte är så jobbigt. När jag väl sätter mig i bilen för att köra han till tåget kommer tårarna de rinner och finns inget stopp. Han säger att han älskar mig och då blir de värre det bara bubblar inom mig snälla stanna åk inte vill inte orkar inte mer...
Nu sitter man ensam hemma och ska försöka hitta på saker hela tiden för att få tiden att gå lätt nä denna dag vill man inte göra nått man är bara så ledsen att man inte har någon ork. Tomheten han lämnar efter sig är helt sjukt obeskrivligt jobbig. Att ha honom hemma hela tiden från att inte ha honom alls det är väldigt stor skillnad. Vill bara att tiden ska gå fort så vi kramar om varan igen och är nära hos varan. Men tiden står still just nu och det känns som en evighet tills han är hemma igen. Han försöker byta jobb men är dock inte de lättaste att hitta något åå hatar detta varför ska man behöva lida så här om ingen av oss vill detta. Hoppas bara så mycket på att han hittar ett annat jobb snart så vi får och kan vara den familj vi vill vara. Att äntligen få nå vårat mål tillsammans hade varit underbart. Längtar så.
Saknaden efter dig värker i min kropp. tårarna bränner på mina kinder och hjärtat bultar hårt jag vrider och vänder mig i sängen i hopp om att du snart kommer hem. Men du är ej där när man väl vaknar känns som en låång mardröm där du är borta ur mitt liv, men som tur är så vet jag att där du är så känner du lika dant. Det är detta som är kärlek och visst är det underbart fast det är jobbigt just nu. Att älska någon å få det besvarat och ha en familj som är allt för en är helt fantastiskt och ja kommer aldrig släppa den känslan för jag vet den är äkta. det jag känner och har för dig är äkta rakt igenom jag älskar dig du finns i mitt hjärta alltid.
Alltid är jag din bara din/ din eviga kärlek
Underbar helg!
Visst är det fantastiskt härligt med sol, värme och ha sina nära och kära i närheten.
Jag sitter i min solstol och ser ut över min trädgård det är fantastiskt fint, gräset är otroligt grönt och huset håller på att målas om och mannen jobbar för fullt med staketet så det ska vara en säker plats för lillemannen. Det ser så härligt ut när lillen srpinger runt i poolen och leker för fullt och mannen kämpar med staketet och ja vilar mig en stund innan lunchen skall göras. Allt är så härligt, att ha en egen familj är något helt unikt. Jag tänker på min barndom där allt vara så tryggt och skönt. Där mina föräldrar va allt för mig och att de va en så stor trygghet för mig, jag hade syskon att leka med och man mådde allmänt bra. Man försöker göra allt så sina barn ska få de samma visst är det lite skrämmande att man själv är mamma nu och ska vara den tryggheten ens egna mamma va tänk om man inte duger till eller räcker. Man ska ju vara mamma och flickvän och bara mig man är många personer i ett nu helt plötsligt och allt skall klaffa.
Det är kalart bland det bästa man går igenom här i livet att skaffa sig familj, att se så mycket liv och lycka och energi i sina barn får en att smälta. Visst är det jobbigt att ha en trotsig två åring hemma men allt har ju sin charm. Som häromdagen då han säger älskling till en istället för mamma:) Eller när han ser på en med sina blåa stora hund ögon och ber om nått han vill ha., Jag kan inte minnas en sån här helg utan stress och utan massa måsten att åka hit och dit utan bara vara hemma och fixa med huset och vara tillsammans och bara njuta, Denna helg har verkligen varit helt underbar. Vill inte att de ska bli måndag kan inte bara denna helg stå stilla. Ska verkligen njuta klart denna helg och inte tänka så mycket på veckan som kommer, kommer bli tufft som alltid men vi ska fixa detta. Men nu lever ja bara här och nu för vi har hela dagen imon oxå att njuta och det ska vi.
Älskar min familj..
Välkommen till min nya blogg!
Här kan ni följa med mig i minvardag sommamma, sambo ochkvinna. Det är inte alltid lätta att få ihop sitt liv. Jag kommer dela med mig av mitt liv och olika tankar som uppstår.
